Slag
jhgsdhjgdszfhkj
Ner för stupet utan mig.
Gaaaaaaaah. FAN. Det finns så mycket jag vill skriva, all smärta vill rinna ut genom mina händer ner på tangenterna och ut i världen, bort här ifrån. Men skulle jag börja skriva skulle tårarna börja rinna igen och jag har redan gråtit ut 5 liter vatten idag, jag klarar inte en attack till. Kämpar, försöker, kämpar och kämpar för att intet tänka på alla kcal jag ätit och på att ana har tagit över mitt liv och på att jag inte är redo för att rycka mitt liv ur handen på ana och knuffa ana ner för stupet, utan mig.
Mot inte med
Hej Bloggen (jag är så fyndig med öppningsfraser)
Jag hade bestämt mig för att sluta blogga eftersom jag inte ville smitta någon annan. Men eftersom jag nu för tiden inte kämpar med anorexin utan mot så funderar jag på att börja igen. Jag kan inte säga att det är lätt att kämpa mot anorexin, sitter här just nu med mat i magen och ångest i kroppen men fy fan den skall inte få ta död på mig, livet är för kort för att slösa på ångest. För det är ju precis det jag gör, slösar bort mitt liv på att gråta hejvilt över en macka. En macka?? Ta dig samman. Nu jävlar skall ångesten få den skall dö den skall försvinna och jag skall inte längre vara anorexiatjejen.
Kramar från mig,
prao
Idag har jag varit på praon. Det har blivit två mellanmål och lunch. Såklart har jag ångest men den verkliga ångesten har inte satt igång en. Har fortfarande lite hopp om att den inte skall komma överhuvudtaget.
Hur jag definierar ångest: Skit jobbig känsla. Fyller hela kroppen så det sprutat ut ur öronen, eller rättare sagt man önskar att det skall spruta ut genom öronen så man blir av med helvetet.
Sov gott!
Nu väntar en natt i min egen säng efter min lilla tripp till söder. Och imorgon är första dagen på min praktik. Önska mig lycka till.
Allhelgona
Igår var det allhelgona. Jag tycker att det är ganska skönt med en dag då man får tänka på de döda. Jag menar såklart att man inte får tänka på de döda på årets alla andra dagar men det blir lixom gemensamt. De flesta känner någon avliden och på allhelgona känner man sig inte så ensam i sitt sörjande. Personligen tycket jag att det känns skönt att veta att jag inte är ensam i världen om att sörja någon som gått bort.
Tåg
Bild från tåget på väg till Skåne.
Skåne
Sorry alla för dålig uppdatering, men jag har som sagt varit bortrest och det jag därför varit svårt att få tillgång till dator och internetuppkoppling. Väldig ofta under min tid vandrandes här på jorden har jag varit i Skåne för att hälsa på min släkt. Vi brukar bo hos mormor och träffa kusiner. Men denna gången var det annorlunda. Det var nämligen första gången jag var i Skåne sen jag blev sjuk. Eller rättare sagt sen jag är påkommen sjuk, upptäckt eller vad man väljer att kalla det. Alla klagade hela tiden på att jag åt för lite. Men jag åt ibland mer än matschemat säger. Vad fan alla bar ser maten som ett problem, men problemet är att jag mår helvetes jävla dåligt. Både psykiskt och fysiskt.
När är botten nådd?
Idag var det matbråk såklart, när är det inte det? Det är mycket jobbigare med anorexin här. När man inte är hemma finns inte det vanliga livet att tänka på därför går alla tankar på att tänka "Jag är tjock ful och fet" om och om igen tills man tror att det skall bli korslutning. Men så barmhärtig är inte Gud. Nej,nej det skall bara bli värre och värre mer och mer jobbiga tankar. Vågen skall visa mer och mer. Fettet skall bli mer och mer. Matmängden skall bli mer och mer. Kalorierna skall bli fler och fler. Undra när jag har nått botten?
fett
Magen knepar. Den bara fylls på och fylls på mitt fett blir mer och mer. Jag orkar inte detta längre.
.
ÅNGEST
Matmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmat
Vilken dag!
Jag har varit i stan men det är inte det viktiga idag. Jag och min kompis åt på jensens böffhus. Ni vet den där 49kr kycklingfilen, men eftersom jag visste att det var alldeles för lite för mitt matschema så tog jag en 250g kyckingbiff och åt upp allt + all sås. Sen var det smakprov i Nordstan där blev det en sharon frukt en bit glass och stekta äpplen med vaniljsås. Såklart var jag tvungen att köpa mellanmål till tåget. Jag köpte en morotskaka men fick bara i mig halva. Sen var det såklart middag hos mormor, herre gud vad mycket dem tvingade i mig. Till kvällsmål var jag tvungen att äta 2 pepparkakor ett glas oboy en appelsin och en rad med 70% choklad. Fan,fan,fan vad jag har ångest.
Sitter inte må min dator så dock blir det inga bilder, men skall försöka lösa detta så fort som möjligt.
frukost
Jag har precis ätit frukost 150 kcal. Alldeles för lite, jag vet, men varken mamma eller pappa e hemma. Det var en stor prestation att överhuvudtget äta något. Nu skall jag upp och packa det sista inför eftermiddagens tågfärd till skåneland och min kära släckt :) Sen åket jag till stan för att möta en kompis, och såklart äta en miljard gånger.
60 kcal
just nu äter jag ett äpple utan skal 60 kcal sägs det vara.
flottig sås och 13 hästar
Efter min visit på Göteborgs Världskulturmuseum så hängde jag med min kompis till stallet. Hon lånar en häst som hon måste ta hand om. Vi eller snarare hon tog in 13 hästar och gjorde en massa saker. När jag skulle ta bussen hem och som bäst stod där i mörkret och regnet så kom inte bussen, eller jo den kom men den var sen.
Gissa vad som hände när jag kom hem? Matbråk, såklart. Jag vill inte äta mer vitt, klibbigt, kaloribombat ris och inte heller vill jag äta någon äcklig fettig och flottig sås. Men nu sitter jag här med minst 2 dl sås och hur mycket rids som helst i magen, dessutom en massa kött. Kött består av muskler, bindväver och fetter, mysigt mysigt. Ucsh ångest, ångest, ångest.
