Ner för stupet utan mig.

Gaaaaaaaah. FAN. Det finns så mycket jag vill skriva, all smärta vill rinna ut genom mina händer ner på tangenterna och ut i världen, bort här ifrån. Men skulle jag börja skriva skulle tårarna börja rinna igen och jag har redan gråtit ut 5 liter vatten idag, jag klarar inte en attack till. Kämpar, försöker, kämpar och kämpar för att intet tänka på alla kcal jag ätit och på att ana har tagit över mitt liv och på att jag inte är redo för att rycka mitt liv ur handen på ana och knuffa ana ner för stupet, utan mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0