vues

Jag hade bestämt mig för att sluta blogga eftersom jag inte ville smitta någon annan. Men eftersom jag nu för tiden inte kämpar med anorexin utan mot så funderar jag på att börja igen. Jag kan inte säga att det är lätt att kämpa mot anorexin, sitter här just nu med mat i magen och ångest i kroppen men fy fan den skall inte få ta död på mig, livet är för kort för att slösa på ångest. För det är ju precis det jag gör, slösar bort mitt liv på att gråta hejvilt över en macka. En macka?? Ta dig samman. Nu jävlar skall ångesten få den skall dö den skall försvinna och jag skall inte längre vara anorexiatjejen.

Kramar från mig,